onedirectionnovelleerr.blogg.se

Jag stod där och bara glodde på honom och tillslut fick ju fram något. 

-Why haven't you answered my texts? I know that you heard me when I screamed your name at the airport to. Why do you ignore me? frågade jag och kollade på Zayn med en kall blick.

-I...you didn't text me? And at the airport I didn't hear you, I was busy. You know, there were thousands of fans screaming, I couldn't hear you anyway, svarade Zayn och kollade ner i marken, jag såg att han ljög.

-No, I know your lying to me, why do you do that? Please Zayn, just tell me if there's something that's bother you, I'm here for u if u want to talk. 

-Holly, please believe me, I'm not lying to you! sa han och försökte låta allvarlig. Precis då då så hörde jag en mobil ringa inne från Zayns lägenhet, Zayn hade ju sin mobil i handen. Jag skakade på huvudet, att jag inte förstod förrän nu. Jag halvsprang ner för trappan med tårarna forsandes nedför mina kinder. Jag kunde inte fatta att Zayn kunde göra så mot mig! Jag kunde inte fatta det, imorn skulle vi ju varit tillsammans i ett halvår. När jag kom innanför dörren till mitt hus skyndade jag mig av med skorna och upp till mitt rum och ringde Anna. Jag berättade allt, hon tyckte jättesynd om mig och sa att hon skulle komma till London nu direkt, att hon skulle ta nästa flyg. Först trodde jag inte att hon var seriös, men det var hon tydligen. För på kvällen så åkte jag, mamma och pappa och mötte henne på flygplatsen. 

-Anna!! ropade jag och sprang och hoppade i hennes famn. 

-Vad jag har saknat dig gumman, sa Anna medans hon kramade om mig hårt. Hon hade blivit mycket längre än jag senast såg henne, hon vad kanske tio centimeter längre än mig nu. 

-Shit vad lång du har blivit Anna! sa jag och kollade på henne. 

-Jag vet, jag är 1,73 nu. Haha, jag önskar att jag kunde säga detsamma förresten. Jag knuffade till henne och hon skrattade åt mig, jag var så himla kort, jag var bara 1,62, jag hade inte växt en enda centimeter sedan sist. 

 

 Jag och Anna gick hem till mig och satte oss i min säng och kollade på tv. 

-Det var inte lika mycket snö här i London som det är i Sverige, sa Anna plötsligt. 

-Det var det för ungefär en månad sedan ska jag säga dig, svarade jag. Man kunde knappt gå ut för det var så mycket snö, men nu håller det på att bli vår! Anna nickade och log mot mig och jag log tillbaka, jag var så glad att Anna kunde komma hit över sportlovet som vi hade i Sverige, det hade vi inte här i London inte, då var det mycket längre sommarlov istället. Idag var det ju fredag och Anna skulle stanna här ända tills lördag nästa vecka! 

-Men du...man måste ju boka flyg osv, började jag. Hur kunde du komma hit så snabbt?

-Men jag hade egentligen planerat att jag skulle komma i nästan en månad, sa hon. Men nu blev det ju så bra timing också när du var ledsen och allt... Jag nickade som svars.

-Hur mår du egentligen, frågade Anna efter att vi varit tysta en stund.

-Jag mår väl lite bättre nu eftersom du kunde komma hit, svarade jag med ett liten leende, men Anna såg på mig att jag fortfarande var jätte ledsen.

-Du är värd så mycket bättre än honom Holly, sa hon och kramade om mig. Jag nickade, men innerst inne så visste jag att hon inte hade rätt, jag var inte alls värd något bättre, det som hade hänt mig var rätt åt mig, jag hade uppfört mig så illa. 

 

Klockan var elva, jag och Anna höll på att bädda i ordning extrasängen som hon skulle sova på. 

-Holly! sa Anna. Jag är jätte sugen på godis, kan vi inte dra och köpa nåt?

-Jag är också sugen på godis just idag, det brukar jag inte vara så mycket annars. Jag vet en affär några kvarter bort som är öppen till tolv tror jag, vi kan dra dit när mamma och pappa har lagt sig, annars får vi nog inte gå dit. 

-Gud vad bra! sa Anna glatt och skuttade runt i mitt rum. Jag skrattade åt henne, hon såg så himla rolig ut där hon sprang runt. När mamma och pappa äntligen lagt sig var klockan halv tolv, jag och Anna smög ut fönstervägen för vårat garage var precis under mitt fönster så man kunde gå på det och sedan ner. 

-Men gud, det är ju en bra bit till garaget, sa Anna livrädd. 

-Nejdå, jag har gjort det här förut och det är inte alls lika läskigt som det ser ut. Gör bara som jag. Jag gick upp på fönsterbrädan och klättrade ned med hjälp av en stupränna eftersom jag inte ville att mamma och pappa skulle vakna, för det lät så när man landade på garaget. Anna kom efter, hon tvekade i en minut innan hon började klättra.

-Det gick ju jättebra! sa jag med ett stort leende. Sedan gick vi till affären. 

 

Affären låg bara ungefär fem minuter bort från mitt hus, men det kändes som om vi gick en evighet. Det var ganska kallt ute och vi gick bara i foppatofflor (eftersom vi inte kunde hämta skorna nere) och tjocktröja. 

-Är vi inte framme snart, det är iskallt, sa Anna och pekade på sina fötter som var röda av kyla. Som tur var så var det ju inte mycket snö ute i alla fall. 

-Jo snart, där ser du ju den, sa jag och pekade på den som låg ungefär 50 meter bort.

När vi kom till affären stannade jag upp vid tidningarna.

-Vad är det, vad håller du på med? frågade Anna och gick för att kolla vad det var. 

Jag pekade på den ena tidningen. 

-Men det är ju Zayn! sa Anna. Och....och....en tjej.

-Och det är inte vilken tjej som helst heller, sa jag och Anna kollade på mig med en konstig min.

-Men vem är det då?

 

 

 

Så, nu är andra kapitlet klart då. Vem tror ni tjejen är som Zayn är med? Kommentera :)