More than this - kapitel 1
Kategori: Allmänt
Allt började en helt vanlig eftermiddag när jag kom hem från skolan. Jag gick i åttonde klass och om två veckor så var skolan slut och det var sommarlov. Jag kom innanför dörren, tog av mig skorna och gick in i köket. Där satt mamma och pappa vid köksbordet och såg allvarliga ut. "Holly, vi måste prata med dig." Vad är det nu jag har gjort, tänkte jag. " Det är en sak vi har tänkt att berätta länge nu , men inte än berättat än och nu tänkte vi att det kanske var rätt tillfälle.." började pappa. Jag kollade på dem båda med en frågande min, jag fattade absolut ingenting. " Som du vet , så är jag ju musikproducent (hjälper till att spela in nya skivor osv).." fortsatte pappa. Jag det visste jag ju såklart, men jag kunde fortfarande inte komma på vad det var. " Pappa har fått ett jobb i England" sa mamma med en nervös blick. "Jaha, men då kommer vi ju inte alls ses ofta", sa jag med en ledsen min. Mamma och pappa kollade på varandra med oroliga miner. Sedan sa mamma: "Vi ska flytta till London, hela familjen" Jag reste mig upp. " VA? Är ni dumma eller? jag har ett liv här? Jag har vänner! Jag kan inte flytta härifrån!" skrek jag förtvivlat. " Pappa kommer käna mycket mer än vad han känar i sverige, han ska jobba med ett jättekänt band där. Tänk vad mycket pengar vi kommer få, tänk vad mycket du kan köpa! Vi kommer åka om ungefär 3 veckor. Du kommer få ett jättebra liv i London. Plus att du är jätte duktig på engelska, du har ju sagt själv att du skulle kunna tänka dig att bo där." sa mamma och försökte lugna ner mig. " Men när jag är 20 kanske menade jag väl, inte när jag är 14 år! Och varför har ni inte sagt det här till mig tidigare?" pappa suckade
och svarade: " Vi ville inte störa dina studier, vi visste att det här skulle göra dig upprörd och vi ville att du skulle få bra betyg." "Men varför gör ni såhär mot mig om ni vet att jag blir ledsen?" jag kände nu att tårarna inte var långt borta. "För att det här är jätte viktigt för mig, en sån här chans kanske jag aldrig mer får." jag såg att pappa tyckte att det var jätte jobbigt, han visste hur nära vän jag var med min kompis Anna, vi hade varit bästisar i ungefär hela våra liv. Jag och Anna pratade om allt tillsammans, vi hade samma intressen, samma dåliga humor och var verkligen som fastlimmade till varandra. Jag kände att jag inte klarade av mer, jag gick upp på mitt rum och ringde Anna för att berätta. När hon fick reda på det blev hon förtvivlad. "Men de kan ju inte göra så!" sa hon med gråten i halsen. "Jag vet, men det här är jätte viktigt för pappa.." Vi pratade ungefär hela natten om gamla minnen, vi grät. Hur skulle vi kunna klara oss utan varandra, varje dag skulle vi prata med varandra på Skype!
och svarade: " Vi ville inte störa dina studier, vi visste att det här skulle göra dig upprörd och vi ville att du skulle få bra betyg." "Men varför gör ni såhär mot mig om ni vet att jag blir ledsen?" jag kände nu att tårarna inte var långt borta. "För att det här är jätte viktigt för mig, en sån här chans kanske jag aldrig mer får." jag såg att pappa tyckte att det var jätte jobbigt, han visste hur nära vän jag var med min kompis Anna, vi hade varit bästisar i ungefär hela våra liv. Jag och Anna pratade om allt tillsammans, vi hade samma intressen, samma dåliga humor och var verkligen som fastlimmade till varandra. Jag kände att jag inte klarade av mer, jag gick upp på mitt rum och ringde Anna för att berätta. När hon fick reda på det blev hon förtvivlad. "Men de kan ju inte göra så!" sa hon med gråten i halsen. "Jag vet, men det här är jätte viktigt för pappa.." Vi pratade ungefär hela natten om gamla minnen, vi grät. Hur skulle vi kunna klara oss utan varandra, varje dag skulle vi prata med varandra på Skype!